Jag har varit riktigt dålig på att underhålla min blogg på senare tid och jag ber om ursäkt för det, tiden har bara sprungit iväg men många intressanta saker har hänt. Jag fick årets julklapp, en iPad i julklapp av tomten (somliga säger att jag köpte den till mig själv, men jag vet att det var tomten). Vissa hävdar att man sålt sin själ till djävulen, eller att man nu kommer bli en mac evangelist och älska allt med ett litet äpple på. Jag skulle inte klassa mig själv i någon av kategorierna, jag har haft en Macbook pro i flera år och tycker den är riktigt skönt att programmera med, men har även som erfarna läsare av den här bloggen känner till en HTC Desire som telefon och kör även Windows på några stationära datorer.

Jag tror på rätt pryl för rätt tillfälle men tänkte ta tillfälle i akt att gå igenom mina synpunkter mellan dessa två operativsystem, det har gått lite över två månader och jag har haft möjlighet att både använda dem rikligt samt programmerat egna appar för båda. Under denna mini-artikelserie (vi får se hur många det blir, men minst en till) om Android vs iOS tänkte jag i kommande inlägg gå in mer i detalj hur det är att programmera för Android respektive iPad. Men vi börjar med det grundläggande, användarupplevelsen… let the fight begin.

Android vs. iOS ur ett användarperspektiv

Jag måste börja med en liten disclaimer, jag utgår ifrån HTC Desire, som använder sin egen anpassade lösning av Android med HTC Sense, men mycket av tankegångarna är samma oavsett vilken Android version man har. Man ska även tänka på att jag kommer ifrån att haft en Android telefon i ett halvår innan jag skaffade en iPad, så vissa vanemönster från Androiden kanske inte är det samma ifall man går från andra hållet, dvs iPad till Android.

Grafikupplevelsen

Det är visserligen väldigt svårt att jämföra eftersom förutsättningarna är så olika mellan iPadens med sina 9,7 tums skärm och android telefonen. Men jag måste erkänna att det ibland känns som iPaden flyter på snyggare i animationerna och känns skönare. Men när det gäller hur man använder den och gränssnittet finns det några punkter där Android har lyckats mycket bättre än iPad.

• Ingen bakåtknapp – på Android kan man alltid komma tillbaka genom att klicka på bakåtknappen, antingen inom applikationen eller tillbaka till sin tidigare applikation. Detta är något jag saknar på iPad, här måste man helt förlita sig på applikationens egna knappar, det finns inget krav på var dessa måste vara placerade ibland finns det en ”Done” knapp som stänger/går tillbaka, ibland swipar man med fingrarna. Och det är inte möjligt att gå tillbaka mellan applikationer då måste man istället förlita sig på applikations menyn för att hoppa tillbaka.
• Ingen menyknapp– samma här, det finns inget enkelt sett att komma till en meny, och detta blir extra tydligt och irriterande när man vill ändra några inställningar. På iPaden finns det ibland någon ikon i applikationen för att ändra inställningar, ibland ligger de under system settings osv. På Android som har en fast knapp för menyn hittar man nästan alltid inställningarna som ett alternativ här.
• Long click – på android blir long click nästan uteslutande ett ”högerklick” ur vanlig bemärkelse, det gör att man får upp fler alternativ om man använder long click, på iPaden fungerar det så ibland… men ofta blir det ett vanligt klick istället, vet inte hur många gånger jag bytt låt i Spotify appen genom att försökt long clicka för att lägga låten i kö 🙂

Android Market vs. Appstore

Apple har lyckats bra med sin store, det är enkelt och tydligt att handla, till och med enklare än i Android. De har en striktare och lokalt anpassad prissättning, istället för applikationer som kostar 17,43 kr eller 6,34 så finns det en tydlig prissättning, 7 kr eller 15 kr. Men det känns samtidigt inte helt rätt att man hos Apple måste registrera sitt konto med ett giltigt kreditkort även om man bara vill ladda ner gratisapplikationer.

Öppen vs. stängd mjukvara

Här är det två helt skilda värdar som möts, Android förespråkar öppenhet med öppen mjukvara i grunden och det är enkelt att påverkar det mesta, applikationer kan installeras även utanför App Market och en applikation får mycket större möjlighet att påverka operativsystemet. Gillar man inte en funktion kan man enkelt byta ut den. Apple är tvärt om, i iPad får man snällt följa deras regler. Vanligtvis är det inga problem, det finns ett bra utbud med applikationer i app store och det mest fungerar bra redan från grunden. Men den dagen man vill göra något mer avancerat sätter de stopp. Se på flashfilmer är ett sådant exempel där apple har bestämt att det är dåligt för användarupplevelsen på en iPad. Men detta kan också vara ett smart drag från Apple, det gör att en iPad känns mycket mer stabil, man får inte problem eller program som kan hacka telefonen. Men android lägger de mycket mer ansvar på användaren, man måste vara uppmärksam när man installerar en applikation eftersom de kan göra i princip vad som helst med telefonen när den väl är installerad.

Jag gillar öppenheten, jag gillar friheten att välja vad jag vill installera och hur jag använder det. Men det är svårt att kora en vinnare ännu, fram för allt när en iPad och en Desire har två helt olika användningsområden. Men fortsättning följer i kommande artiklar, och då ska jag försöka summera allt och se om det finns någon klar vinnare.